Tillägnat er.

Hej!
Detta inlägg tillägnar jag alla jag känner på ett eller annat vis. Vänner, familj, bekanta, gamla kollegor.

Jag har med tiden blivit helt värdelös på att hålla kontakten. Det är inte det att jag inte vill, men det har bara blivit så. Man hamnar i en vardagslunk, och har några få som man har hyffsad kontakt med. Men knappt ens med dem har jag orkat hålla kontakt.
Ni som känner mig väl, vet att jag inte har mått så bra genom åren, och det här kom tillbaka i somras, så tiden sen i somras har varit väldigt tuff, och är fortfarande, därav den minskade sociala kontakten, och ni känner ju mig, jag är en social blodigel i vanliga fall!

Sen en annan bit är ju att när man flyttar så förlorar man per automatik kontakten med vissa, jättetråkigt men sant. Och det är jättetråkigt att vissa resonerar som så att det är den som har flyttat som tydligen alltid är den som ska åka och hälsa på. Alla jag känner, vet var jag har bott och bor, men ändå är det endast ett fåtal som har kommit och hälsat på (och de är jag tacksam för). Men jag är lite less på det där nu. Allra mest less på de som säger att de ska hälsa på, men som aldrig kommer.
Varför är det alltid den som flyttat som ska åka? Det är precis lika lätt/svårt för en annan att ta sig iväg.

Jag vet inte riktigt vart jag vill komma med detta inlägg, men kontentan av det hela är: Ja, jag är värdelös på att hålla kontakten, men ni finns fortfarande för mig, men finns jag för er? Och! Min dörr står alltid öppen och kaffet är alltid på i kannan, det är lika långt för mig att åka som det är för er!

Jag hoppas nu att alla tar det är på rätt sätt, och gör ni inte det, då är förlusten förmodligen större för er än för mig.

Jag måste göra mig av med lite negativ energi för att få plats med ny positiv energi. Just idag är jag stark!


Tack alla ni som stöttat mig genom allt. Ni är guld värda.